MARKGREVINNA's profile¤¤¤¤¤¤¤¤HÄR ÄR JAG MITT...PhotosBlogListsMore  |  Tools Help |
|
January 23 Skogspromenad I dag har vi varit ute i skogen i 3 timmar
 Homer och jag. Det var alls inte meningen från början att det skulle bli så långt, för jag hade lagt i en tvättmaskin innan jag gick för att hämta honom. Sonen kom ner med bilnyckeln, för han hade fått köra systern till universitet eftersom hon inte kan gasa med "klumpen" hon har. Men hon skulle visst åka buss hem ?? Han behövde inte hämta henne deklarerade hon. (Kan själv syndromet har de efter mig). Hunden nästan överföll mig när jag kom, lite orolig var jag att det skulle vara halt, men det blåste inte så därför gick vi till skogs. Han rullade sig i snön och försökte leta pinnar, men hittade inga eftersom det var snö, men det var någon tik som gått före så han körde nosen i snön och drog iväg. Jag fick hojta flera gånger att han skulle vänta på mig. Vi kom upp till ett "gapskjul" i skogen där jaktlaget gjort det jättefint, det satt t.o.m tomtar där...det fanns brasved och tändstickor, så jag ångrade att jag inte tagit med en burk soppa att värma, det var ju vid lunchtid Men jag skulle ju som sagt inte gå så långt. När vi satt där och vilade oss ( jag skrev i gästboken) så började jag lyssna.....inte ett ljud hördes, för först gången på länge var det vindstilla. Vi satt där en stund och bara njöt
 sedan kom jag på att jag hade tvätt i maskinen, så vi fick masa oss iväg genom skogen igen, och styra kosan hemåt. Han fick färskt vatten i sin skål, lite mat och lade sig sen snällt ner i rummet, förmodligen lika nöjd med timmarna som jag. Nu sover jag nog sött på kudden i natt. Men det här med att det var vindstilla är väl "lugnet före stormen" för nu säger de igen meterologerna att det är på väg ett lågtryck med blåst och stormvindar....... just nu har vi -15 utanför fönstret.* hu*
 han måste ju ut i morgon också..........Godnatt!
January 22 Till en vän....
Till minne av en vän som inte ville vara med oss längre. Sov gott vi minns dig med glädje January 21 VÄNNER PÅ NÄTET/Hi girls! OCH  ÄR DE VÄSTERLÄNDSKA NAMN SOM MINA VÄNNER FRÅN KINA HAR, BÅDA GÅR I SKOLAN OCH SIKTAR PÅ ATT BLI LÄKARE. DET ÄR JÄTTEKUL ATT KUNNA PRATA MED UNGA FLICKOR SOM VERKLIGEN FÅTT CHANSEN ATT FÖDAS I RÄTT TID NÄR DERAS LAND ÖPPNATS FÖR HELA VÄRLDEN. NATALIE SOM ÄR DUKTIG PÅ ENGELSKA OCH BOR I BEJING SER FRAM EMOT ATT KANSKE FÅ BLI VOLONTÄR OCH TOLKA NÄR OLYMPISKA SPELEN SKA GÅ I KINA. JAG HOPPAS VERKLIGEN DET. BÅDA VILL NATURLIGTVIS ATT JAG SKA KOMMA OCH HÄLSA PÅ DEM, DET SKULLE VARA JÄTTEROLIGT MEN OJOJ DET ÄR SÅÅÅ MÅNGA PLATSER JAG VILL ÅKA TILL. JAG HAR MITT FADDERBARN VICTOR I BOLIVIA OCKSÅ, SOM VILL ATT JAG SKA ÅKA DIT. PENGAR ÄR ETT AVGÖRANDE SKÄL ATT JAG INTE STÄNDIGT KAN VARA PÅ RESANDE FOT MEN JAG SKA KANSKE GÖRA ETT RIKTIGT SÖMMERSKETIPS OCH LÄMNA IN OCH HOPPAS PÅ FRU FORTUNA..  ??????? (snälla bara nån miljon eller så...tusen kanske.  ..nähä !) Man ska vara glad för vad man har jaja, jag vet det, och att man får vara frisk. Det är det viktigaste, sen får man väl gneta och inte köpa sig lycklig på annat krafs. Så får det bli. ......men lite kan väl önska ...visst?
Förresten, så tror jag att jag fick en chock i morse...jag satt och kelade med katten och kände att hon hade en knöl på nacken, först trodde jag att pälsen tovat ihop sig, men när jag drar isär håret får jag se.....EN STOR FÄSTING.....ja det var en fästing, hon hade säkert fått den på sig under fredagen eftersom den var så stor, plus att igår fick vi ju rikligt med snö. Så jag slängde den i toaletten och mådde nästan illa Fästingar i mitten av Januari, ja inte i min vildaste fantasi kunde jag tro det. Nu får vi verkligen hoppas att de frusit ihjäl......ska kolla henne (hysterisk) innan jag lägger huvudet på sidenkudden. Godnatt och måtte vi slippa flera fästingar !!!!!! January 19 Dialekter Jag är ju född och uppvuxen i Dalarna , flyttade sen ti ll norra uppland, och sen vidare till Karlskoga, som ligger på Närke sidan, För massor med år sedan hamnade jag i Värmland, så man jag har ju mest bott här....,men trots det känner jag mig nog i alla fall mest som dalkulla. Min släkt i Dalarna säger att jag pratar värmländska, medan mina vänner här säger att jag pratar dalmål. Det är säker någon mix efter alla år, själv bryr jag mig inte så värst I norra värmland har de lite annorlunda dialekt, och så är det väl i många län. Jag vet att ju längre upp man kommer i länet så kortar de av orden . Om ni vill lyssna på Hagförsdialekt så gå in här och få några lektioner hur det låter, det finns även en ordlista på massor av hagförsord, kan va bra öm en ska på rally  January 17 MänskligtJanuary 16 Vem är rädd för vargen
pitbullterrier ??...Nu har det alltså hänt igen, en tjej i stan har skadats svårt och fick opereras i 4 timmar, sedan hennes f.d.pojkvän hetsat hennes egen hund mot henne. Men vad är det som gör att man för det första går och köper en sån hund, för mig är det självklart att man ska kunna umgås och "gulla" med sin sin kompis, för det tycker jag att en hund ska vara. Just en kompis ! Nu har visst hunden tagits om hand av en granne, fattar inte att polisen inte tar bort den på en gång. Jag är ju ute och går med dotterns hund varje dag, och han vet ju inte hur väl han vill mig när jag kommer. men skulle han visa det minsta agressivitet, så vore det inget att diskutera. Det tror jag hela familjen vore överens om. Nu har jag funderat färdigt. Godnatt
January 15 Vattengympa contra Wateraerobic I dag har jag verkligen rört på mig, först 5 km med hunden, men idag tordes vi inte gå i skogen på grund av att det blåste så. Det har ju faktist inträffat tragiska olyckor i helgen med fallande träd, och det är ju ingen hit att gå i skogen och vara rädd att träden ska falla ner över en.Ja så var då första passet i vattengympan avklarat också. Min kompis som har restaurang, hade burit hem 5 backar med dricka så när hon skulle ta av sig skorna så fick hon en knäpp i ryggen, så hon fick sitta och titta på medan vi andra gympade Det var som vanligt kallt, nej tacka vet jag vattengympan som lilla rara Steven hade i den varma bassängen nere på Coche,
 det var andra toner det.I stället för nån gammal Stenmark med lite viftande med armarna, så var det Shakira eller Jenifer Lopez som det skulle värmas upp av...och..... det är rytmer det.Men det är klart.... vattengympa, är inte det samma som Wateraerobic förstås .Plus att det var varmt gör ju en hel del förstås.Men nu är det som det är, jag får väl spela musiken hemma i stället.Inget mer gnäll nu .........God natt
January 11 Delfinsimning I många år har jag efter att ha läst böcker om delfiner önskat att få kunna simma tillsammans med några i deras egen miljö. För cirka 15 år sedan läste jag en bok skriven av en tjej som bodde på Hawaii , hon gick tidigt varje morgon ner till stranden där en flock höll till utanför, och när hon simmat ut en bit så kom de till henne och ville leka. Jag tyckte det lät så intressant, för jag älskar ju att vara i vattnet (kräfta som jag är) Jag var nästan på väg, men insåg att min ekonomi inte tålde att jag åkte så långt, jag var ju ensam med barnen och inte var de glada på jobbet heller. Så jag fick vackert stanna hemma den gången. Några år senare, närmare bestämt för 8 år sedan var jag i Eilat i Israel, då fanns det plötsligt tillfälle igen. Det finns ju delfiner i Röda Havet, hade pratat med en tjej och hon sa att det fanns ett ställe dit man kunde åka och simma med delfiner...men... ödet ville annorlunda, fick en riktig ökenhosta, antingen efter kamelridning i Sinaiöknen. Inte gick det att sätta på snorkel och simma när man hostar bara genom att titta på den, så...det var bara att bita ihop... inte den gången heller....men vi satt oss på bryggan och plötsligt kommer en STOR delfinhanne och bara tittar mig rätt i ögonen. Oh han visste precis vad det var frågan om, och när han gjort några vändor under bryggan kom han upp så vi fick klappa lite på honom.Just då räckte det med det. När jag kom till Venezuela, tänkte jag nog att "eftersom vi bor på en liten ö kanske det finns några runt omkring", men det visade sig att man fick åka till Margarita, där kunde det gå för sig. Jag har varit mycket bestämd tidigar om att de ska ha möjlighet att simma ut i havet när de vill, och fick den upplysningen att så var fallet här. Men när vi kom dit visade det sig att ingen ville svara på sådana frågor. Ok, nu fick det bli som det blev, först fick vi skriva på ett papper där allt skedde på egen risk, och det hade jag väl inget emot. Vi fick ta av oss alla ev. smycken så att djuren inte skulle skadas, plus att vi var tvungna att sätta på flytväst, de tyckte jag var helt onödigt, men det var ännu en säkerhetsgrej förstås. Efter sju sorger och åtta bedrövelser kom vi då i vattnet. Men sen att få simma runt och till och med få pussar av dem, ja det var ju en upplevelse. Så nu har jag äntligen fått simma med delfiner, men jag ska nog någon dag träffa några ut i havet någonstans hoppas jag. Undrar ni hur det känns att ta i en delfin? Jo de känns ungefär som en gummistövel. ...men vilka djur, Visste ni förresten att de har nästan lika stor hjärna som vi människor ? http://www.netgoblins.com/tursiops här finns fakta om delfinenJanuary 04 Hundrundan Jodå, visst blev det regn idag...men ut kom vi både hunden och jag. Det såg riktigt lovande ut när jag gick hemifrån, så jag tog inte på mig regnkläderna. Det fick jag bittert ångra. Först var jag ju tvungen prata lite med barnbarnet (mamman satt böjd över matteböckerna) så det tog väl en kvart innan vi kom iväg. Dagen före hade jag haft träningsjackan på mig och då frös jag lite grand, alltså hade jag i dag, tröja och täckjacka. Hade inte kollat termometern, innan jag gick hemifån..... det kändes varmt.... (+ 7 visade det sig sen) Tänk att jag inte kan klä mig rätt någon gång  Hur gammal ska man bli ?Men vi drog i väg uppåt skogen.  Hade gått i ca: tjugo minuter, när det kom ett skyfall. Ställde oss under ett träd i väntan på att det skulle sluta. Men icke.... vi väntade i 10 minuter, då insåg jag att vi måste nog vända om. Det var lika långt åt båda hållen så det var lika bra att ta skogsvägen tillbaka, där var det i alla fall träd som skyddade lite. Men när vi kom till huset, kunde vi nog inte varit blötare om vi hoppat i sjön, som tur var hade matte lämnat en frotte`handduk ute i hallen så jag kunde torka av hunden med den  sen var det raka vägen hem till mig och in i duchen för andra gången på 3 timmar. Nu får vi se hur det blir i morgon !! January 03 Nytt hälsosamt liv igen !Eftersom min dotter sitter med gipsad fot
 efter en " dubbel Mollbergare med skruv" på en isfäck nedanför trappan, så får man rycka in och rasta hunden Hoomer. Det passar förresten bra nu när jag ska försöka bli av med *all inqlusiv kilonen* som kom som ett brev på posten när man bara äter och ligger i en solstol. Alltså har jag nu bestämt att det ska bli 1 timmesrundor med hunden.  Det har gått jättefint både i går och idag, för då har faktist solen tittat fram bakom molnbankarna  Nu lovar väderlekstjänsten regn igen i morgon. Undrar om jag är lika hurtig då ? Tycker hunden det är lika kul att vara ute i 1 timmas regnande ? Ja det får vi se det. Faktum är att när vi gick genom skogen i dag så hittade jag "kissekatter" på videbusken. Det påminde lite grand om påsk, så jag kände mig på riktigt bra humör, trots att jag inte tycker om mina skor riktigt än. Mötte min gamla chef på vägen, så vi pratade gamla arbetskamrater och mindes bl.a när en av killarna (som just då var inne i en riktig skidåkningsperiod) kom upp från källaren där han den senaste ½timmen vallat sina skidor under arbetstid....Jag trodde chefen skulle få hjärtsnörp.
 Han erkände i dag att han nog kände av hjärtat *fniss* Jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att han kunde vara så fräck sa han. Men herreje va`vi skrattade. Det kan man göra så här många år efteråt. Det var förresten han som nu är massageterapeut, och fixade mitt värkande ben och rygg innan jag kunde åka på semestern. Han kunde totalt flippa ur i bland på dåvarande jobbet, men det var väl meningen att han skulle hjälpa människor med värk i stället för att svarva prov av järnbitar Vi hörs i morgon, hoppas jag.................January 02 SemesterminnenI dag så läste jag i en blog, om en papegoja, som visslat efter en tjej, hon trodde först att det var en kille, men när hon vände sig om visade det sig att det var en goja alltså.
 Då kom jag på att tänka på en kul sak under semestern. På vår ö fanns ett par röd-grönfärgade aror, tre st blågula aror, en kakadua och två parvaparakiter, plus många andra fågelarter naturligtvis. Men det är parakiterna som jag minns mest. Första veckan sågs de mest vid frukostarna, när de plötslig slog sig ner vid något bord där det fanns matrester kvar. Jag tyckte de var jättegulliga, så länge de inte var i min mat *hihi* Så en sen eftermiddag när vi gått hem till "huset" så kommer de flygande efter, och sätter sig på räcket. Jag hade lite nötter i en påse som jag tog ur och räckte fram. Den som var störst (hanen) började genast äta ur handen, sedan kom den minsta och ville också ha. De åt en stund, sedan började de "prata med varandra" så flög de. Detta upprepades kväll efter kväll, tills vi en dag bestämde oss för att stanna och se solen gå ner i havet.( Obs! när det blev mörkt försvann de för att återvända när solen gick upp på morgonen då vi ofta väcktes vi av ALLA gojornas skrik ) Vi låg där och väntade, när plötsligt först kakaduan kommer och sätter sig i en palm ovanför oss och SKRIKER, sedan kommer de två parakiterna. Vad skriker de så hemskt efter frågade vi oss, tills sambon sa att de kanske vill att vi ska gå hem. Vi enades om att det nog inte skulle bli så fin solnedgång då det var lite moln, så vi gick. Vi hade just satt nyckeln i låset när de landade på badhandukarna, så det var bara att plocka fram jordnötterna. En annan kväll stod vi och pratade med några när klockan närmade sig ½ 6, då hände samma sak. De satte sig i närmaste palm och började skrika igen, så det var raka spåret hem och fram med påsen. Ja, efter det förstod vi att de hade koll på oss var på området vi befann oss.  Men det var kärt besvär, för det var inte så lång stund innan solen gick ner, och då var de bara borta. Sista kvällen, kom faktist den skygga kakaduan också,hon hade suttit på taket fler gånger men inte vågat sig fram. Men nu när hon äntligen litade på oss och tog mod till sig så åkte vi hem. Lite sorgligt tyckte vi, men minns det med glädje. På dagarna brukade vi mata leguanerna med banan men det är en annan historia. Prata om djurvänner 'fniss' Ha dä......  January 01 Ett nytt blad, ett nytt år
|
Jag
|
|
